Jag vet inte om ni har sett det, men det har i kommentarfältet till den här postningen hos Rasmus Fleischer yttrats en del bisarra grejer (alltså inte av Rasmus, utan av några kommentatorer) som jag högg lite på här. Nu har Rasmus tagit det hela vidare på Newsmill. Så följ länkarna i ordning för en diskussion om vad tillgänglighet, generositet och digital spridning är och kan vara. Formuleringen ”Magdalena Ribbing och en rotting” ingår i paketet.
***
I sammanhanget vill jag varmt anbefalla Rasmus bok, ”Det postdigitala manifestet”. Köp den. Den är ovanlig, snygg och har en textuell densitet, ett slags språklig och intellektuell täthet, som jag tror delvis är framtvingad av den valda formen. Den blir på så vis ett strålande exempel på varför en bok i pappersform ofta kan bli större än sin text.
Ytterst skum diskussion och bra inlägg från din sida – men bortsett från fildelningsfrågan, visst är den typisk för hur det ser ut när debatter vinns och förloras inte på om det du skrivit håller i sak alt. hänger ihop logiskt, utan på dina handlingar runtomkring. Och på hur de uppfattas av en svärm anonymusar som kan hävda att ”du är ingen sann liberal” (eller ”riktig feminist”) för då hade du inte kunnat göra så här. Man bygger upp strindbergsfejder kring val som kan vara fullständigt privata.
Den sortens brott (du valde att hålla en föreläsning på det och det stället, du köper inte kravmärkt mat, du byter till ett nytt förlag som gett ut en bok somligga inte gillar) kan konstrueras hos varenda människa som har någon offentlig verksamhey, och lillebror vid sin mac eller sin blogg tar sig rätten att vara både åklagare och domare. Nice!
Ja, och så blir det ju mer och mer för varje person som väljer att diskutera en specifik sakfråga – den personliga hållningen prövas.
Har jag nånsin fildelat, jag som är emot? Ja. Har pacifisten Dalai Lama nånsin slagit någon på käften som barn? Ja. (Eller det vet jag inte, men…) Är Al Gores hem energieffektivt? Nej. Och så vidare.
Ja, det räcker väl med att citera:
”Nu spottar han oss i ansiktet genom att vägra oss tillgång till hans egna material.”
Vilket han då inte gör, påminner lite om artisten-vem-det-nu-var som fick krav på att han skulle se till att man fick med texthäften när man piratkopierade albumet…
Det var väl Petter som fick skit för att han inte signerade ungarnas hembrända plattor. Svin, asså.
åh, jag skrattar högt just nu åt din formulering.