I dag skulle min farmor ha fyllt 92 år. Hon dog lugnt och stilla för en månad sedan. Här nedan är barnbarnens minnesord över henne ur Falköpings Tidning; jag publicerar det eftersom jag känner att jag vill ge farmor ett digtalt efterliv. Vad hon nu ska med det till.
***
Greta Ekström, Grolanda, har avlidit, några veckor före sin 92-årsdag. Hon sörjs närmast av barnen Anders, Hans och Margareta med familjer.
Man kan naturligtvis inte sammanfatta en människa i två ord, men med vår farmor och mormor kan man ändå komma väldigt långt på det viset: Humor och arbete.
Greta, som döptes till Margareta men aldrig kallades det, föddes 1917 som andra dottern till Otto och Elin Johansson i Grolanda. Hon gifte sig med Walter Ekström 1943. De var gifta till Walters bortgång för ett år sedan, och levde i ett av de finaste äktenskap man kan tänka sig: Med absolut kärlek och respekt, och allt det mod som krävs av någon som bestämmer sig för att göra sig fullständigt beroende av en annan människa.
Greta var som en kolmila. Som ung arbetade hon på hårdast tänkbara vis i lantbruket och som kalaskokerska när tillfälle gavs. Ännu åttiofem år gammal rensade hon rabatter och skottade snö med full kraft. Alltid med en genuin västgötahumor nära till hands. ”En får vara glad att en ä som en ä när ingen ä som en sa’, som gubben sa”, frustade hon med sitt karaktäristiska skratt och rätade på ryggen tills den blev alldeles rak.
De sista åren förmörkades hennes liv av demenssjukdom. Hon plågades svårt av sin gradvisa desorientering i livet, men då hon slutligen fick plats på Almen i Floby återfann hon ett slags livsharmoni och fick sluta sina dagar under värdiga former och i bästa tänkbara vård.
Greta hann få tre barnbarnsbarn, och förstod alldeles säkert att hon hörde ihop med dem. Hon log och skrattade och busade med de små och visade oss att det inte saknades ljus in i det sista.
Vi saknar henne för alltid, och hedrar hennes minne genom att skratta som hon, och genom att göra vad vi kan för att ta oss an livet med samma energi och värme.
Så fint och kärleksfullt!
Greta har nästan samma födelsedag som jag, man behöver bara byta plats på siffrorna i ”17”…
Den 1 oktober var en viktig dag på den svenska landsbygden i Gretas ungdom. Det var den stora flyttdagen, den dag då mångas statarkontrakt upphörde.
Jag fick nyligen lära mig att det flyttmönstret fanns även i städerna. En släkting skrev häromveckan: ”Arbetarklassen flyttade mycket under sent 1800- och tidigt 1900-tal (som är den tid jag har mest koll på). En del bytte bostad varje förste oktober. Jag har försökt följa min morfars familjs vindlingar under 10-talet, och blev nästan vindögd på kuppen. ”
Mitt hyreskontrakt här i Harlem började också med den 1 oktober, fast det är väl mer en slump…
Annars brukar jag mest tänka på Kina den här dagen. Men idag ska också tänka på din farmor, och alla som levat ungefär som hon.
Jag beklagar sorgen.
Tack! Samtidigt är det en ”lätt” död att hantera, i den mån det finns sådana: Hon hade ett bra liv, långt och fullt av kärlek. Det var lagom nu.