Via den här årsgamla länken kan den som vill få en levande bild av hur stark rättighetskänslan till det egna verket kan vara för en författare.
Stephenie Meyer blev alltså så ledsen och upprörd över att hennes material, som dessutom inte var färdigt, distribuerades illegalt att hon la ner hela romanprojektet.
Övertalad av läsare och förläggare lär hon nu ändå arbeta på att färdigställa boken, och därmed får denna historia förhoppningsvis ett lyckligt slut.
Se det bara som en illustration till hur stark rättighetskänslan kan vara hos en upphovsman. Det är den sortens kraft man ska bedöma, den sortens känslor man ska fundera över, när man vill demontera upphovsrätten. Det är inte bara Disneyadvokater det handlar om, det är inte ens i första hand dem det handlar om – utan om dem som utför själva arbetet. Jag avskyr den ständiga sammanblandningen.
Jag avskyr den ständiga sammanblandningen.
Så då blir du lika förbannad som jag när skiv- och filmbolagens språkrör hasplar fram någon tårdrypande platityd om stackars fattiga konstnärer för att försvara deras miljarder?
Det är för att det är sårande för många att få sin upphovsrätt kränkt, reaktionen är känslomässig, vilket många debattörer bortser från. De artister/musiker jag känner hatar piraterna men älskar Spotify. Det är inte pengarna som skiljer det är attityden och viljan till respekt.
Meyer känner att någon klampat in över hennes gränser, låtit bli att akta hennes integritet och det gör henne arg.
Neil Young hade svårigheter med sina mest fanatiska fans långt före internet; i intervjuer berättade han om hur kvävande det blev nör t o m låtar som han bara testat på någon klubbspelning spreds i underjorden. Framåt 80-90-talen spred kilarna i Neil Yoiung Appreciation Society och andra nätverk precis allt han gjorde, det fanns alltid någon som hade tejpat en konsert, till och med när det var en hemlig spelning under ett alias. ”And they get the lyrics wrong!” klagade Neil. ”They spend nights discussing shows I did twenty years ago. What the f_ck?!”
Då handlade det om delning inom en begränsad, fast i princip öppen krets av mycket inbitna fans, men annars är likheterna med fildeningen idag förstås slående.
Mathias: Både ja och nej. Jag tror inte att bolagen per definition är rakt igenom onda. Och jag tror att många välskötta bolag är överens med ”sina” artister, att de vill ungefär samma sak.
Men gör du inte dig själv skyldig till en sammanblanding nu? Att få mitt ofullbordade verk offentliggjort i mitt namn mot min vilja är för mig någonting helt annat än en kopiering ett fullbordat verk som jag publicerat.
Det är absolut två skilda saker – men mycket besläktade. Båda handlar om respekt för upphovsmannens vilja. I den ideella rätten ingår rätten att själv bestämma över hur ens material, även arbetsmaterialet, ska få distribueras.
WOW! Ska hon färdigställa den? En femte bok! *lycklig*