Min fru frågar:
”Bar du fram sorbet?”
På tv hör jag samtidigt i reklamen:
”Med avslappnande doft av köttfärsblom.”
Men min fru sa i själva verket ”fråga en som vet”, vilket i konversationens sammanhang var betydligt mer rimligt (och lyfte lite på ögonbrynet när jag sa ”jag tyckte du frågade om jag hade burit fram sorbet”). Reklamen? Körsbärsblom.
Tydlig slutsats: Jag är ätstörd i huvet. Se tidigare inlägg som stöder tesen. (I korthet: Jag trodde att ett kvarglömt glasögonfodral på ett tåg var en rulle Odense-marsipan. Logiskt.)
när vi var i fjällen i somras fanns det ingen mataffär i närheten och jag hallucinerade fram mat hela tiden. jag trodde ofta att den ovala bruna bollen som hängde i vår nyckelknippa var en kiwifrukt. och i våras när min filosofilärare skrev Pain (som i smärta) på whiteboarden så såg jag Pain du chocolat. och trots att jag pga maginfluensa gör av med maten snabbare än vad jag hinner äta den var 25 minut för tillfället, så har jag inte kunnat låta bli att äta ett helt paket gifflar till frukost. vi kan tävla i ätstörningar.
Herregud, det låter som exakt samma sak, något slags matorienterad synestesi, där man kopplar egenskaper till föremål på ett synbarligen irrationellt sätt.
Länken funkar inte?
Nu så!