Jag har en liten lista på låtar som jag då och då söker efter via de vanligaste musiktjänsterna, sådana som jag litar på, där jag har anledning att förmoda att en skärv av det jag betalar faktiskt tillfaller upphovsmannen.
Till slut kommer man dithän med en del grejer att de bara inte går att hitta. Eller, jo, ibland kan man hitta dem på sajter som innehåller ”mp3” och ”.ru” i adressen och så.
Kalla mig fördomsfull, jag tror helt enkelt inte riktigt på att de alltid har klara papper.
Så vad göra? Ja, jag har sagt det tidigare: Förr eller senare får man väga ansträngningen. Om jag bedömer att möjligheten att betala för ett verk jag vill ha en kopia av är helt uttömd, så skulle jag kanske kunna tänka mig att ladda ner det ändå. (Jag har gjort det med ett par spår obskyr åttiotalshårdrock. Jag ska bjuda kompositören på en öl när jag träffar honom eller henne, försåvitt att jag kan ta reda på vem det är…) Och skulle jag ha köpt ett ex av låten tidigare, så tycker jag nog att det är ok att skaffa en kopia till digitalt, utan att betala för den.
Så här har ni nu min lista på de fem första låtarna jag kommer att tänka på under rubriken ”skulle kunna tänka mig att ladda ner utan att betala”, eftersom jag redan har betalat för dem en gång. Jag kanske försöker redan i dag.
Rekyl: En annan dag. Rekyl var ett svenskt arbetargrått band från Norrbotten med en präktig air omkring sig. Snygga singeln ”En annan dag” från runt 1980 har jag på raspig vinyl.
Dolkows: La la la. Dolkows var ett Malmöband har jag för mig. Även den här singeln har jag på vinyl. Jag lyssnade mycket på den när jag låg på sjukhus några veckor som fjortonåring. Fantastisk.
Stage Dolls: Still in love. Norsk pudelrock när den är som bäst. Jag borde faktiskt kunna hitta den på cd tycker jag, så små var inte Stage Dolls. Men ännu ingen tur.
Sons of Angels: Cowgirl. Norsk pudelrock när den är som… näst bäst. På sin höjd.
All That Jazz: Even the trees. Svensk pop som jag inte vet något om. Mer än att just den här låten är en oslagbar melankoliklassiker.
Hej! Nu kommer jag och klagar igen!
Om man nu vill göra rätt för sig när man laddar ner musik borde man väl snarare skicka en tårta eller lite pengar till skivbolaget? Även om jag för står den romantiska tanken med att bjuda kompositören på en öl så är det ju faktiskt skivbolaget som blir blåst på pengar. Kompositören hade bara fått en bråkdel av det du skulle betalat för musiken.
Som jämförelse skulle man kunna ”göra rätt för sig” genom att ge kassörskan på ICA en hundring för att man en gång i tiden snattat ett tuggummi i butiken. Det är inte kassörskan som förlorat pengar på snatteriet (om man inte räknar indirekt att butiken gått sämre och därmed kanske gett henne en något lägre lön), utan butiken.
Eller?
Ja, det är ju inte helt självklart, för det är ju många olika personer som har arbetat och förtjänar ersättning. Att gå till den ursprungliga källan känns väl ändå som en etiskt helt rimlig grej att göra. (Och vad gör man om en verksamhet har gått i konkurs? Betalar man dem som drev verksamheten – eller fordringsägarna…?)
Om verksamheten gått i konkurs? Då finns det säkert något annat skivbolag som köpt hela låt-katalogen för en spottstyver och det är då till detta skivbolag du skall betala…
Jag noterar med förtjusning att du är inne på att man inte bör behöva betala flera gånger för samma verk. Där är vi helt överens. (Tyvärr brukar skivbolagen se det som olika produkter beroende på om det levereras på vinyl, cd, drm-mp3 eller mp3.)
Intressant moralisk diskussion. Om det verkligen inte finns något sätt förutom nedladdning att få tag på ett verk är det knappast någon som skulle gnälla. Det är ju dock skillnad på detta och ”det kostar för mycket” eller ”jag gillar bara 7 av 10 låtar på skivan” som man annars kan höra..
Dessutom finns det ju här en roll för bibliotek att spela. Det hade varit bra om all musik osv som spelats in finnas tillgänglig för allmänheten och man skulle kunna köpa den på ett bibliotek, eller låna den, och pengarna gick direkt till skaparen (eller för den delen skivbolaget om artisten har avtalat rättigheter dit). Hoppas vi kan komma dit på sikt, det borde ju fungera bra eftersom vi har mycket mindre behov av mellanhänder distributionsmässigt.
Men detta förutsätter ju en upphovsrätt.
Sett denna?
http://mirrors.creativecommons.org/getcreative/Creative_Commons_-_Get_Creative.swf
Tycker att det var en snygg och rolig beskrivning av CC!
Den var fin! Ska göra en egen länkning dit. Tack!
Men anta att priset har spikats på en alldeles orimligt hög nivå samtidigt som det knappast finns några starka köpare? Det behöver inte handla om musik eller filmer. Om någon framställer ett effektivt medel mot malaria eller aids och sätter ett extremnt högt pris på en liten mängd av denna medicin, samtidigt som vi antar att det inte finns någon levande känsla i samhället av att man bör hjälpa dem som dör av denna sjukdom (till exempel därför att den vanliga uppfattningen är att ”de får skylla sig själva, de är ju ändå horor, bögar eller narkomaner allihop, och dessutom har de betett sig korkat, annars hade de inte blivit sjuka. Varför ska jag betalal för dom?”) Den här medicinen blir i praktiken oöverkomlig, inlåst av denna dysfunktionella marknad. Exemplet är ju extremt men det är inte svårt att urskilja liknande lägen som har funnits eller kan uppkomma.