I dag publiceras den sista av de fyra sommarkrönikorna. Den nämner teknokratisk berusning, Hvitfeldtska gymnasiet och Göran Hägglunds finest moment. I printversionen har den en direkt felaktig rubrik, vilket är jobbigt eftersom rubriklösningen typografiskt ser ut som ett citat utan att vara det.
Tur att internet finns, detta fantastiska korrektiv.
Synd däremot att de fyra getingveckorna är slut. Det har varit otroligt kul att skriva i Expressen igen. Det är något med tempo, tilltal och sammanhang som jag ändå gillar så väldigt mycket i denna utskällda genre.
Hur löd printversionrubriken? Alla ska med, vare sig de vill eller inte?
Hahahaha, det hade varit jävligt roligt!
Printrubben inleddes med orden ”Vi teknokrater”. Och det satt ju inte i krysset om man säger.
Hur rankar du dessa fyra?
Hur jag rankar dem? Eh… det vet jag inte riktigt. Den första, om Google som potentiellt likvärdigt eller värre integritetshot än FRA för den vanlige medborgaren, blev ju bäst om man mäter effekt. Den sista, den i dag om hur det teknokratiska synsättet riskerar att breda ut sig, är den som har det viktigaste innehållet. (Den mest uppskattade var nog trean, som handlade om pedagogik och kunskapssyn. Expressen har fler lärare i läsekretsen än jag trodde…)
Jag ska ärligt erkänna att det här var första gången jag stötte på begreppet teknokrati, och den enda definition jag har är följaktligen din:
Teknokrati är idén om att de i teknisk mening lämpade är de enda som räknas. Idén om att bara den som har rätt tekniska färdigheter ska ha makt.
Men att uppdatera sin facebookstatus eller — vafan — retweeta om Ted Valentin, är det så tekniskt krävande inklusionskriterier då?
På Expressen har du en kommentar till din krönika där författaren i egenskap av trettiotalist menar att dåliga engelskakunskaper utgör det största hindret i saken. Tja, det beror väl på utgångspunkten; det är säkert problematiskt också för invandrare, blinda, fattiga, elallergiker och andra som av en eller annan anledning har svårt eller omöjligt att tillgodogöra sig, förstå eller på annat sätt delta i blixtsnabb, nätbaserad opinionsbildning.
Den här utvecklingen låter sig (inte heller den) stoppas, tack och lov. Och till de stackare som tog till sig Göran Perssons horseshit om att alla ska vara med har jag en tråkig nyhet: Tyvärr är det aldrig någonsin så det funkar.
Det är helt sant, det du skriver: Det funkar aldrig så.
Men det man kan göra, som medborgare och medmänniska, för att det ska funka så i lite större utsträckning – det tycker jag man kan försöka göra. (Lär din gammelfaster grundläggande webb, i det här fallet.)
om den internetifierade människan: http://goindy.wordpress.com/2009/07/26/intermission-carl-c-hagmark/
om hotet från teknokratin: http://goindy.wordpress.com/2009/07/08/reith-lecture-%e2%80%93-michael-sandels-forelasning-om-new-politics-of-the-common-good/
Tack för bra länkar!
Indy, när vi ändå har dig på tråden – jag har glömt i vilket sammanhang du åt upp din hatt. Eller var det så det var? Varför är du utan? Jag tycker f ö att det är ett genialt internet-alias…
hej andreas, tack själv för tacket! värmer eftersom det är min egen blogg.
när vi ändå har varandra på tråden: jo, jag lovade/hotade att äta upp min hatt när en kollega till dig, patrik svensson om jag inte missminner mig, använde uttrycket ”bitch slapping” i ”kulturbloggen”. jag tyckte att det var misogynt och anmärkte på att det var för grovt för att komma i tidningen. jag skrev att den dagen det hamnar i tryck ska jag äta upp min hatt. döm om min förvåning när en annan av dina sydsvenskan-kollegor skrev just det uttrycket, typ två-tre månader senare, i en recension. sedan dess har jag varit ”indy (utan hatt)” på sydsvenskan relaterade bloggar.
jag har vant mig vid det nu.
Marcus Almgren: Du vet vad ”retweeta” betyder, men inte ”teknokrati”? Skäms.
I suck.