Frilanslivet 1

Under delar av den här sommaren, inte så stora delar, men delar, så lever jag ett slags frilansliv. Det vill säga: Jag jobbar några timmar om dagen med egna projekt medan jag är ledig från mitt vanliga jobb.

Detta började, typ, i går. Det var mycket intressant. Jag satte mig med min vanliga hög – jag gillar att göra så, jag lägger alla aktuella grejer som ska göras i en enda hög, osorterad kan den vara också – och så äter jag mig ner genom den tills jag når skrivbordsytan.

Det är sjukt tillfredsställande att nå skrivbordsytan.

Det gjorde jag dock inte i går. Jag började med att göra klart grejer som jag inte hunnit med på jobbet. Way to go första semesterdagen. Sedan åt jag lunch med min webdude, den fantastiske Olof Werngren, som har byggt den här sajten i två upplagor, räddat den från spamattacker och en gång i tiden lärt mig hur man bäst styr upp sin Google Reader. Bland mycket annat. Olof är mycket IT. Han delar förresten kontor med bland andra Tomas Wennström och Peter Sunde, som dock inte var på plats när jag kom förbi. Synd, vi har ju mejlats vid lite och distans-beefat alldeles för länge utan att ses irl. Jag såg att han hade Foucault på skrivbordet.

Olof och jag tog oss sedan till Meze De Falafel nr1, vars lunch förmodligen är bland det mest generösa man kan ge sig på att äta om man vill ha mellanösternkäk i Skåne just nu. Sedan kaffe på Solde, där Olof Adell försökte tilltala mig tre gånger. Jag märkte det inte förrän baristan sa till. Men jag läste en Rocky-strip som de hade tejpat upp på espressomaskinen, what can I say. Kellerman har mitt öra.

Sedan gick jag runt i Malmö med P1 i lurarna. Kände lite duggregn mot skallen, kollade på en jättefin klänning till min fru men blev osäker och lät bli, gick ut mot Högskolans finaste hus och White – ett underbart ställe för ett kontor. Eller för en tidningsredaktion som söker nytt hem. Kom jag osökt att tänka på. Kunskapstätt, ultracentralt, spårvägsnära, havsnära.

Köpte ett par udda tidskrifter på Press Stop i Lund efter att ha läst Expressen i print på tåget och gick hem och lagade köttfärssås. På det hela taget kanske i storleksordningen två timmar jobb, fyra om man räknar lunch med en kompis som jobb, men det gör man inte riktigt.

Så är det, frilanslivet. I alla fall när det som i mitt fall är begränsat till så lite tid att den där lilla detaljen med försörjning inte blir till galopperande gastrit.

Ska bli roligt att märka vad jag gör i dag.