Det är nog inte många gånger på ett år som jag och Rasmus Fleischer tycker precis lika, men det får man ge honom – i det här inlägget sitter argumentationen som kattens pyjamas. Frågan är om Wiman tänker vara förebygglig och betala ut ett arvode.
***
Min chef har fått mycket uppmärksamhet för sitt uttalande om att man borde få gråta mer när man läser kultursidor. Jag tar naturligtvis det hon säger till mig när jag publicerar min första text tillbaka på jobbet. Read it and weep.
Rasmus Fleischer har rätt, och jag hoppas verkligen att alla nu gör rätt för sig och skickar den normala betalningen till upphovmannens dödsbo.
Sedan om texter som berör, dina gör det som vanligt, men frågan är för svår att svara på. Den bästa boken jag har läst beror på dagen och humöret. Just nu – Dreamland – A Self-Help Manual for a Frightened Nation – av Andri Snær Magnason, imorgon något annat.