Boken ”Lunds universum” görs i två upplagor – en svenskspråkig och en engelskspråkig. En vacker fotobok om Lunds universitet har rimligen också en internationell publik i alla utbytesstudenter och gästforskare.
Under en tid övervägde jag att göra översättningen själv, alternativt att skriva en helt ny engelsk version. (Jag har papper på min tvåspråkighet och har bott i engelsktalande miljöer i ungefär två år, så jag är alltså bättre än de flesta svenskar på engelska.) Men hur det var drabbades jag av en oväntad släng av ödmjukhet, och vi la i stället ut uppdraget på professionella översättare.
Och nu, när jag ser resultatet: vilken tur att vi gjorde det. Jag har de senaste åren verkligen tappat i engelsk språkkänsla, både i nyanser och precision, och jag hade aldrig kommit i närheten av en sådan kvalitet som det nu blir.
En rolig detalj: I boken återges en händelse då den 25-åriga Sara Gustavsson möter biskopen i Lund för att få beskedet att hon antagits till stiftet. Hon berättar hur hon överväldigad mumlade ”shit!” för sig själv när hon gick ut ur rummet.
Hur översätter man det ”svenska” ordet ”shit” till ett motsvarande engelskt kraftuttryck? Inte med ”shit” i alla fall, det hade blivit alldeles för grovt. Översättarna och jag har bollat idéer, och diskuterat allt från ”crikey!” till ”jeez!” och bara ”yes!”. Verkligen svårt! Den som skaffar eller åtminstone bläddrar i den engelska upplagan får se hur det blev…
