En storstädning brukar alltid ge något mer än renhet och ordning. I dag ett slags förnyad chock över något jag redan visste.
Jag har nämligen ägnat några timmar åt att städa min dator och mina bokmärken, som jag ändå har god systematik i. (Vad trodde ni, herregud.) Och det är framför allt bokmärkena som drabbar, jag har öppnat alla i sjok för att se om de ska slängas eller sparas. Och här kommer det som gör mig illa berörd:
Det mesta som är äldre än sex-sju år består av ingenting. Döda länkar. Vi har som digitalt samhälle misslyckats något så fruktansvärt med att spara helt vanliga tidningsartiklar i helt vanliga dagstidningar på ett systematiskt sätt som håller, bortom plattformsbyten och systemuppgraderingar. Det är inte bara opraktiskt, det är historiskt oansvarigt.
Håller med. Nu är väl inte min egen dammiga blogg världens viktigaste källa till information, men det bär mig emot att stänga ner den helt eller ta bort inlägg. Några av inläggen (som är många år gamla) har dessutom relevanta sök- och länkträffar fortfarande som då och då tickar in.