På grund av ett tvärkonstigt och bisarrt integritetskränkande förslag om inloggning via bank-ID för att se sexuellt innehåll på nätet så är plötsligt ”bank-id” ett av de vanligaste orden på Twitter under en dag eller två – men verkligen inte av rätt skäl.
Och vilket är då rätt skäl? Enkelt: det totala vansinnet att standardredskapet för legitimering och identifiering av våra medborgare i exakt alla sammanhang ägs av några banker. Som om Volkswagen skulle dela ut våra körkort.
Men det var ju så smidigt! Så enkelt! Så bekvämt! Ja tack, sa hela det offentliga Sverige, den lösningen som bankerna har byggt tar vi också. Och – så privatiserade vi utfärdande av legitimation och identitet för medborgarna. Utan någon som helst debatt.
Särskilt statskonservativ är jag inte, men om man ska ha staten till något, så är nog just legitimation för medborgarna en sådan sak. Det är klart att vi alla, kollektivt, genom staten bör äga och kontrollera det! De där bankerna som äger bank-ID kan vara sålda till Caymanöarna i morgon. Det är sånt jag föreläser om, förresten, om ni undrar vad jag egentligen GÖR: hur vi bygger ett rimligt och demokratiskt och humanistiskt och hållbart digitalt samhälle.
Detta med bank-ID är ett praktexempel på hur vi inte ska göra.
