Det är ett antal år sedan detta skrevs, men kanske kan det intressera någon enstaka nörd. Del ett och två har publicerats på denna plats de senaste två dagarna.
***
Internetdebatten i världen är just nu inne i en reaktiv fas. Efter det frälsningslika stämningsläge som var förhärskande mellan 2003 (då konsolideringen efter börskraschen runt IT-bolag började bli tydlig) och 2013 (då Edward Snowden på egen hand skapade en helt ny diskussion kring integritetsfrågan) har vi fått ett offentligt samtal som präglas av motargument och skepsis visavi Silicon Valley.
Det är förstås rimligt och sunt – men riskerar att bli lika enkelspårigt.
Ordet ”integritet”, för att ta ett exempel för att se detta stämningsläge konkret, används nu som ett reaktivt redskap mot allt som är farligt. Det är alltså ganska svårt för den som vill använda delar av personuppgiftsregister och liknande för att bygga affärer.
Och är det inte talande att Datainspektionen lyder under Justitiedepartementet? Kanske borde den också rapportera till Näringsdepartementet. En skickligt och förstås lagligt hanterad databas med vissa personuppgifter kan ju vara bra business, en enorm konkurrensfördel, som inte minst stora svenska mediehus borde kunna tjäna mer pengar på. Det medieföretag som klarar balansen ”personaliserat innehåll kontra personlig integritet” har en strålande framtid.
Som en effekt av den hårda press som vi kan förvänta oss kommer att riktas mot Silicon Valley är det möjligt att aggregatorer som Google och Facebook minskar kraftigt i betydelse som trafikbyggare. Det leder till att vi som mediekonsumenter allt mer sällan kommer att hitta till de mindre sajterna. Det i sin tur leder till att vi får ett ”topplisteinternet”. Redan i dag är nio av tio av de mest nedladdade apparna i USA ägda av Google eller Facebook, ett egentligen helt oerhört faktum, som visar hur långt ifrån ett icke-hierarkiskt maximalt demokratiskt internet vi i praktiken befinner oss i dag.
Facebook har nyligen aviserat att man nyanställer 3 000 personer i ett slags ”juniora” redaktörsroller. Uppgiften för dessa 3 000 personer kommer att vara att granska innehållet på Facebook, för att identifiera sådant som är stötande eller olagligt eller bara olämpligt enligt Facebooks egen smak. Vi kan alltså vara säkra på att Facebooks redaktionella roll och principer kommer att diskuteras mycket mer, och att de största internetbolagen kommer att pressas på svar om sin publicistik på ett sätt som de hittills har sluppit.
Det finns en pågående rättsprocess också, värd att följa för den specialintresserade. En domstol i Berlin har begärt ett utlåtande från Europadomstolen om huruvida Leistungsschutzrecht är förenlig med EU:s rättsordning i övrigt. Läs mer om det här.
Till den som inte har tid och möjlighet att fördjupa sig i den frågan kan man som försiktig utanförstående bedömare kanske säga så här: Mycket talar för att lagen redan är obsolet i Tyskland, och kanske inte kommer att åberopas så ofta i framtiden, om alls. Berlindomstolens önskemål är alltså mer att betrakta som juridisk djupanalys än som praktisk tillämpning av en rättsordning.
Och, sist men inte minst: hur ser aktivismen ut, motståndsrörelsen? Titta gärna på den här sajten.
Där finns ett utmärkt matnyttigt nyhetsflöde, men också en välbehövlig provkarta över den rätt hårda och bitvis hånfulla argumentation som ”gammelmedia” kommer att utsättas för även i Sverige, om man beslutar sig för att arbeta för införandet av en länkskatt.
