Hörde ni Medierna i P1 i helgen som gick? Jesus Maria Christ on a cracker, vilken enorm sekundärskam som drabbar lyssnaren.
Idén var ju inte så dum: Finns det kulturskillnader mellan journalistiken i Göteborg och journalistiken i Stockholm? Det gör det ju säkert, det är ganska små världar. Men det här reportaget fick alla medverkande att framstå som sådana totala clowner.
Mediernas redaktion räknas in i clownligan, låt mig bara vara mycket tydlig med det. Man ringer alltså JANNE JOSEFSSON för att få bekräftat att journalister i Göteborg inte är Weiron i ottan, varpå man naturligtvis får bekräftat att journalister i Göteborg i själva verket ÄR Weiron i ottan. Är det verkligen så, att Janne Josefsson är det ”Medierna” tänker på om man säger ”journalist i Göteborg”? Har det öppnat sig ett hål i rumtiden?
Det slutar inte där. Josephine Freje, som har jobbat åt Medierna under våren, blir nu redaktionens nästa val av intervjuobjekt. (Det är ju praktiskt, hennes nummer har vi ju!) Hon hävdar på sin göteborgska – som är så utpräglad att hamnsjåarna på Eriksberg på sjuttiotalet låter som Gustav III vid en jämförelse – att göteborgska journalister inte är så ”skitnödiga”.
Det samlade intrycket: Antiintellektualism som ledstjärna. Ett slags arbetarklassposerande, ett tvångsmässigt underdoggeri.
Jag var tvungen att sluta med mina små gummibandsövningar och stanna upp så att jag verkligen kunde använda hela min varelse till att avsky det jag hörde.
Och varför det då? För att det inte stämmer, det som reportaget visar? Eller för att det stämmer?
Både och!
Jag står inte ut. Avgå alla.
