Liten hälsouppdatering i väntan på levertransplantationen:
Den goda nyheten är att jag är hyggligt stabil, på mina 75 sjukskrivna procent. Samma gamla ointressanta symtom, plus en tilltagande svårighet att koncentrera mig. Tack och lov helt smärtfri ännu.
Den dåliga nyheten är att en rad samverkande omständigheter – antalet leversjuka med min blodgrupp, intensivvårdens särskilda läge etc – har gjort att jag måste ställa in mig på att vänta längre än jag hade hoppats.
Man kan aldrig veta när. Det kan fortfarande bli i eftermiddag om exakt rätt organ dyker upp som passar mig bättre än någon annan. Men ytterligare minst två månaders väntan får jag nog räkna med, till att börja med.
Som förut uppfattar jag att jag är i extremt goda händer, och känner mig på det hela taget vid gott mod. Jag borde dock verkligen inte ha gjort omelett till lunch, bara för att det råkade passa med rester och befintliga förråd. Jag gillar nämligen inte omelett något vidare. Äggvitors menlösa krisp gör ingen lycklig. Revansch i kväll, men frågan är med vad!
