Syrien 1

Jag lyser nu lite julefrid över debatten om upphovsrätten och dess kringfrågor, så fortsätter vi efter den här veckan, om någon fortfarande vill prata vidare då. Jag ska nämligen vara lite offline, hade jag tänkt, vilket jag typ aldrig är, och följer därför Svenska Akademiens tillträdande ständige sekreterares exempel genom att låta kommentarsfunktionen vara tillfälligt avstängd. Häng med till Syrien här nedan så länge, så hörs vi i nästa vecka!

***

Under julen och mellandagarna tänkte jag blogga huvuddelen av mina anteckningar från reportageresan till Syrien som fotograf Åsa Sjöström och jag gjorde för drygt en vecka sedan. Det blir bara delar av anteckningarna, eftersom jag inte riktigt vill berätta vad det var vi gjorde där förrän resultatet finns i tidningen. Men den som till äventyrs vill ha lite korta och kanske inte väldigt djuplodande spaningar inifrån Syrien och inifrån en reportageresa kan hänga med de närmsta dagarna. Lite naken dagboksångest utlovas, inte så mycket, men så mycket jag är mäktig.

12 december

Upp tidigt, J kom tassande och väckte redan vid fyra. Iväg med taxi, allt som på snöre, liten och rekorddyr frukost på Kastrup. En timmes försening, knappt, när vi väl var framme i Damaskus.

Träffade otroligt nog Sveriges nyutnämnde ambassadör med familj på planet. Jag såg hans sons boardingpass, det efternamnet, kunde ju bara vara dem. De satt raden framför oss. Påminn mig om att köpa en lott.

Taxi till Homs, 18 mil på inte ens en och en halv timme. 170 kilometer i timmen i mörkret på motorvägen var mer regel än undantag. Men bilen var en ny och fin Mercedes. Chaffisen tog på bältet när vi nästan var framme och började köra lite långsammare.

Syrien har de tidiga ytliga tecknen på diktatur: porträtt på presidenten, marmorgolv, uppstyrda servicegrejer, en viss byråkrati – men att anlända till Damaskus flygplats är ändå betydligt enklare än att komma till JFK. Längsmed vägarna ser det ut som man tänker sig att det ska: Tvätt på balkongerna, halvfärdiga hus, oregelbunden belysning, varjehanda försäljning, folk som rör sig, på väg någonstans eller inte. Mycket julbelysning, ystert blinkande i rött och blått. Vi ägnar ansträngningar och tankar åt jobben som väntar: Att komma tillräckligt nära vår huvudperson, främst för bildernas skull. Att komma ut till flyktinglägret i Al-Tanf, för att kunna berätta en sådan historia också. Det senare är väl mycket osannolikt att vi ska kunna klara av, i alla fall på den här resan. Kanske kan vi knyta kontakter som gör att vi kan lyckas senare.

Nu en kort paus efter incheckning på orimligt dyrt hotell i Homs. Jag är vrålhungrig, ser fram emot att hitta en restaurang och äta mycket.