I dag onsdag åker vi hem från Syrien, insha’Allah.
***
Såg en Nöjesguiden för en liten tid sedan. Matskribenten Mattias Kroon skriver där i generösa och uppskattande ordalag om en bok han själv har skrivit. Korruption blir INTE snyggare för att den är öppen.
Intressant vinkling där Andreas, ”korruption”. Samtidigt, jag kan inte komma på någon riktigt bra matskribent vars tidning inte är så pass stolt när de har skrivit en bok i sitt ämne att de inte lämnar utrymme åt åtminstone en krönika. Eller vänta, det kanske bara är i de seriösa morgontidningarna i England, Frankrike, Danmark etc som det är självklart och naturligt. Nu när jag tänker efter lite, kanske är det ännu lite ovanligt i svenska tidningar. Men jag kunde bara inte låta bli att tänja lite på den svenska modellen Andreas, hur ”korrumperat” det än skulle verka – jag är nämligen väldigt stolt över den här fina boken. Och vet du vad som hände i måndags, har du kanske också sett det internationella pressmeddelandet? Jag måste berätta, jag syftar förstås på prestigefyllda Gourmand World Cookbook Awards, som utsett Oaxen Julbord till Cookbook of The Year 2008 in Sweden! Och nu ska den alltså tävla på en stor gala i London i samband med bokmässan där i maj 2009. Kanske ses vi där, jag introducera dig gärna för några franska och brittiska skribenter, så kan vi prata om mat- och kulturjournalistik och kanske definera ”korruption”.
Boken är verkligen jättefin, det tycker jag också. Det är sannerligen inte det som är poängen.
Det är ju bara en fråga om smak och omdöme. Jag skulle skämts ögonen ur mig om jag hade skrivit – vilket jag förstås inte hade fått, vilken redaktör som helst hade självklart stoppat det – i tidningen om vilken fin bok jag har gjort. Dessutom är det ett flagrant brott mot de spelregler för press, radio och tv som svenska medier normalt sett följer.
Jag förstår faktiskt inte hur sjutton du tänkte när du skrev det där. Du måste väl ha förstått att du rimligen skulle få hård kritik för det?
Det är inte förbjudet att nämna sin egen bok i en text; hade du skrivit ett större jobb om kokböcker och nämnt någon erfarenhet från ditt eget arbete med en kokbok? Jamenvisst. Men nu gjorde du ju inte så. Du skrev en grej enkom för att pusha för din egen bok.
Om du ville att din tidning skulle uppmärksamma boken, ja, då hade du kunnat be din chefredaktör om att ta in en gästrecensent, en person som inte känner dig. Det är inte heller en perfekt modell – men väldigt mycket bättre.
Jag håller verkligen med dig om att det är en fråga om smak och omdöme. Men inte ”Dessutom är det ett flagrant brott mot de spelregler för press, radio och tv som svenska medier normalt sett följer.” Det finns ju så många exempel, i Sverige, på journalister som nämner eller berättar om böcker de skrivit, OM det är relevant för läsaren. Vilket julmat i allra högsta grad är för mina läsare just nu.
Men det är klart Andreas, vi kan debattera det här fram och tillbaka med samma argument gång på gång. Jag tror bara att vi har lite olika tycke, smak och framförallt referensramar på den här punkten. Och jag respekterar verkligen till fullo att du har odlat en syn i den här frågan som passar just dig utmärkt. Därför tänker jag inte dra några paralleller mellan min notis om boken och dina länkar till egna artiklar, du har säkert ett värdesystem och en privat förklaring till varför det ena är korruption (en inte alldeles mild anklagelse förresten..) och det andra ligger i allmänhetens intresse; MEN, jag kan bara kort konstatera att jag, som läsare, med nöje och stort intresse följer vad Harold McGee skriver om i NY Times när han refererar till sin bok, och vad Jay Rayner i krönikor i The Observer har för åsikt om restauranger han har besökt, i research till sin bok The Man Who Ate The World, och vad Jörg Zipprich i Stern har att berätta i flersidigt reportage (som råkar vara närmast direkta utsnitt ur hans kommande bok). Det ligger helt enkelt i läsarnas intresse.
Jag ska villigt erkänna att jag inte tittar så mycket i svenska tidningar, jag har lite svårt att följa med i de hjulspåren. Engelska dagstidningar är min främsta källa till information, nyheter och underhållning. Och min lista över internationella referenser till seriösa och underhållande journalister och tidningar kan givetvis göras mycket längre än så. Dock, inga andra paralleller dragna.
Men God Jul på dig då Andreas, det var spännade att debattera lite med dig, jag hoppas din jul blir fridfull och fylld med god mat och goda vänner!
Om du behöver ett komplett referensex med recept till julmaten, det första och enda i sitt slag, ja, då vet du vilket du ska leta efter.
Ordet korrupt är tungt, men jag tycker att det är befogat. Beröm om sig själv i egen tidning, nej, det kan aldrig vara okej. Att nämna bokens existens kan kanske vara det, men att kalla den fin… Nej, det passerar långt över det pinsammas gräns för mig, liksom över pressetikens.
Well. Vi tycker olika om detta. Så kan det vara.
Men god jul själv! Jag ska på måndag hämta ut mina förbeställda tunna långa revben från mitt charkställe – de ska sedan kokas i två timmar i en lag som min farmor komponerade en gång i tiden. Fina grejer.
man får ju hoppas sydsvenskans alla anställda har till 100% rent mjöl i sina julpåsar, annars kan det ju bli riktigt jobbigt plocka upp allt glas efter stenarna i glashuset på krusegatan.
kan bli ett roligt 2009!
Hehe, nej, så är det så klart inte. Och jag begär inte att alla ska ha rent mjöl i alla textpåsar heller – men jag tycker att man kan diskutera en text utifrån just påsinnehållet, tycker inte du det?
Finns det inte vissa likheter med det som många journalister själva gör? Jag tänker t.ex. på de fall där journalister publicerat artiklar på nätet och sedan kommenterar det i den egna blogg med en tillbakalänk till ursprungsartikeln. Genom backtracks och även Twingly läggs det ju automatiskt till länkar till den egna bloggen, som därigenom får extra trafik. Detta förfarande tycker jag har en påtaglig likhet med att matskribenter ”länkar” till sina egna böcker i de texter som de skriver…
Jag tycker absolut att öppenhet är bra, i det här fallet anser jag att det är bra att Mattias Kroon öppet säger att det är han som skrivit både bok och artikel. Det finns ju liksom ingen tvekan om _varför_ han gärna berättar om sin bok.
Jag tror att de medier som har råd absolut inte kommer att använda sig av Kroonmodellen – att få se motsvarande artikel i DN eller Sydis är ju snubb på otänkbart. Men jag kan tänka mig att de medier som i större utsträckning fajtas för att få ihop Den Dagliga Annonspengen, kan behöva välja mellan att antingen tulla på de journalistiska spelreglerna, eller att gå under – men med flaggan i topp!