Uppmärksamma läsare har möjligen noterat att jag haft mycket få texter i tidningen den senaste månaden. Tre förklaringar: Sjukdom, semester – och ett speciellt projekt. I dag, tillsammans med första numret av Nya Sydsvenskan, utkommer ”Sydsvenskan – så funkar det”, en 24-sidig bilaga som tar läsaren bakom kulisserna på Sydsvenskan. Kollegan Charlotte Fagerlund och jag har varit redaktörer. På sikt tror jag att den kommer att finnas som pdf via i dag relanserade Sydsvenskan.se.
Jag har precis klickat runt på den nya hemsidan och jag gillar den skarpt. Den förra påminde om ett skrivbord med alldeles för mycket prylar, man visste vart man hade allt och kunde hitta det snabbt men man skämdes lite när någon kom och såg det.
Hej Andreas!
Jag läste din krönika, http://www.journalisten.se/kronika/17767/piratpartiet-aer-2000-talets-ian-och-bert
… och undrar i fall du skulle kunna tänka dig genomföra den där undersökande journalistiken på Piratpartiet?
Jag som medlem skulle vara mycket tacksam om den typ av arbete kunde publiceras, så att sådana som jag kan vara säkra på att det inte ligger någon hund begraven här.
Det är ju nästan lite för bra för att vara sannt så att säga, att det finns ett parti som jag upplever tar upp frågor jag verkligen känner betyder något.
För mig personligen handlar det inte om att partiet har ett fåtal frågor, utan om VILKA dessa frågor är. Jag tror verkligen att dessa frågor är centrala och skulle bidra till att göra detta sammhälle både bättre, rättvisare, mer demokratiskt och ta tillbaka politiken till gräsrötterna.
Jag ser dock fram emot ett avsnitt med ”Uppdrag Granskning” där man grillar Piratpartiet med blåslampa. Jag tror dock inte att jag skulle vänta uppe.
Nej, jag personligen kan inte det – inte nu längre. Den granskande journalistiken ska göras av journalister vars personliga uppfattning om det de granskar inte är uppenbar, känd eller debatterad.
Jag ogillar Piratpartiets verksamhet, eftersom jag tror på en fundamental princip som Piratpartiet inte tror på. Och detta har jag skrivit om på så många ställen och så många gånger att det skulle vara svårt för mig att bli helt trovärdig om jag hittade några våldsamma oegentligheter i Piratpartiet – läsarna skulle ju veta att ”visst, men den skribenten gillar ju inte Piratpartiet, han har en personlig agenda med det här”. Det funkar inte.
Men jag hoppas och tror att landets politiska reportrar granskar och skildrar Piratpartiet i betydligt större utsträckning än vad som hittills skett, och det var ju därför jag skrev den krönika som du länkar till ovan.
Du skriver:
”Jag ogillar Piratpartiets verksamhet, eftersom jag tror på en fundamental princip som Piratpartiet inte tror på.”
Kan du förtydliga vilken princip är det du menar Andreas, så att jag förstår?
Kan du också klargöra på vilket sätt det uppstår en konflikt mot Piratpartiets principer som du säkert läst om här: http://www.piratpartiet.se/politik/upphovsratt/
Att du inte kan göra denna ”undersökande journalistik” bara för att dina åsikter är kända från början förstår jag, men deras aktiviter finns ju väl dokumenterade på http://www.piratpartiet.se och dess forum.
Styrelsen och deras personliga förehavanden vet vi iofs mycket lite om, men det kommer vi nog få reda på genom skvallertidningarna (aftonbladet, svd, dn etc.) ganska snart.
Nu vet jag inte vad du tycker om DERAS undersökande journalistik givet att du vet att deras ekonomi är starkt beroende av att hålla sig väl med annonsörerna (skivbolag t.ex.). Jag t.ex. har problem att besöka siten utan att min dator hänger sig till följd av all reklam.
Är det verkligen trovärdigt (t.ex. aftonbladet, svd, dn, etc.) att påstå sig vara oberoende när deras leverbröd är direkt beroende av särintressen?
Oavsett detta, så tror jag inte det finns så mycket att gräva fram eftersom det mesta reda är uppe på bordet. Men, jag ser verkligen fram emot en djupdykning i piratpartiet och dess bakgrund.
”Uppdrag granskning” är väl det närmsta vi kan hoppas på, men vad är det du tror man kommer hitta?
Principen är förstås den om en stark ekonomisk upphovsrätt, med en betydligt längre skyddstid än vad Piratpartiet föreslår.
Att ett parti självt dokumenterar vad det gör har väldigt lite med journalistik att göra…
Jag tycker inte att Svenska Dagbladet eller DN kan kallas skvallertidningar, de är båda högklassiga nyhetstidningar. Båda förstås beroende av annonsintänkter – men från så många av varandra oberoende annonsörer att ingen enda, eller ens tio som går ihop, på allvar kan utgöra ett hot mot vare sig affärsmodell eller trovärdighet.
Slutligen: Vad en granskning skulle hitta? Ja, själva poängen med en granskning är att man inte vet det i förväg. Jag har ingen anledning att tro något särskilt. Men en sak är principiellt viktig: Söker man parlamentarisk makt, ska man noga synas i sömmarna.
Din ”princip” går alltså ut på att ha en upphovrätt som är betydligt längre än 5 år. Piratpartiet vill sätta den till just 5 år.
Dagens är ”Livstid + 70år”.
Det är en ganska otydlig princip tycker jag i alla fall, och därför är det också svårt att bemöta den med något annat än ”jaha, hur länge vill du ha det då?”.
Vad gäller Svenska Dagbladet eller DNs förmåga att vara ”oberoende” bara för att man har ”så många” är svagt. Skulle DN och SvD stå bakom en ”drive” att (låt oss långsökt säga) införa ”trängselskatt” på nätreklam för att det orsakar bandbreddsproblem på internet? Nej, det skulle aldrig bli någon sådan artikel.
Jag håller med dig: ”Men en sak är principiellt viktig: Söker man parlamentarisk makt, ska man noga synas i sömmarna.”
Men jag tror även att journalister, så som du själv, även skall klara av en granskning i förmåga att framställa journalistiken på ett sätt som ni själva ofta vill framställa som ”oberoende” trots att det är uppenbart att det inte är fallet.
Jag tror, Erik, att du får gå tillbaka och läsa vad jag har skrivit om upphovsrätten och Piratpartiet, så får du en heltäckande bild av mina invändningar.
Sedan tror jag du missförstår lite: DN och SvD ägnar sig inte åt att göra en ”drive”, eller en kampanj.
Trängselskatt på nätreklam skulle dessa tidningar skriva om – om det var en relevant fråga. Jag lovar dig. Svenska Dagbladet har, för att ta ett rimligare exempel, både på nyhetsplats och vad det gäller att ge utrymme på olika debattplatser i tidningen, granskat presstödet som fenomen – och det trots att tidningen är mycket beroende av presstöd. För att ta ett exempel.