Enligt en färsk rapport har Facebook nu 687 miljoner användare, och fortsätter att hålla en tillväxttakt som är klart snabbare än nätets egen. Facebook får varje dag fler nya användare än nätet självt.
Jag kommer allt närmare det oundvikliga: Två konton. Ett, det som jag har nu, för mina gamla kompisar från tonårstiden i USA. Och ett för allt annat, det som jag ännu inte har, och som håller mig utanför rätt många relevanta sammanhang. Jag som inte ens gillar Facebook…
Intressant det du skriver. Det oundvikliga är precis det jag har hamnat i. Efter flera års motstånd gick jag med förra sommaren. Inte för att jag egentligen ville. Det handlade snarare om att jag märkte att jag missade grejor. Det blev också allt mer uppenbart att Facebook utgör en arena som jag i min yrkesroll som informatör/kommunikatör inte kan stå utanför. Så nu sitter jag med mina statusuppdateringar och ytterligare ett flöde att hålla koll på. Men visst har jag glädje och nytta av Facebook (även om jag egentligen inte gillar det…).
När blir förresten Facebookklyftan ett vedertaget begrepp?
Eller ett konto för ens ”fysiska person” och ett annat (eller flera) för ens virtuella persona, som kan vara mer eler mindre tydligt skild från den man är när man går på gatan som en vanlig man/kvinna, mer eller mindre lik Gunvald Larsson, R2-D2 eller Lady Gaga. Visserligen gjorde FB något slags försök för något år sen att hindra folk från att fritt bygga upp profiler med fiktiva namn och egenskaper, men i princip är det inte svårare att göra det än att skaffa en gmailadress som drottningsilvia@gmail.com och försöka uppträda som Drottningen (med måttlig framgång antagligen).
Det enda som krävs för att ha vägen öppen på FB är att man inte kopplar samman sitt bogus-id med några konton med helt andra (reella?) identiteter på etablerade ställen som t ex LinkedIn eller Eniro. Så länge den uppfunna FB-identiteten inte kopplas hårt till din reella person, eller till nån kändis, så är det grönt vad jag förstår.
Jag ska kanske fortsätta utan dubbelkonto ett tag till, trots allt, och samla på mig ”utanförskapserfarenheter”…
Anta att någon skulle skapa ett virus som inte angrep folks FB- eller mailkonton direkt, utan istället genererade en himla massa virtuella (’fejkade’) FB-användrae med orimliga eller dubiösa egenskaper och försökte ge dem viss trovärdighet: anarkistiska baptister, figurer som tycks höra hemma i Gwar eller Fallout 3, heilande ninjas och så vidare. och sen delade ut många av dem till förortskids med för mycket fritid och hyggliga datakunskaper. Det skulle verkligen bli kul att se hur FB eller andra skulle handskas med det.
Just att det har blivit så mycket lättare att göra fiktion av sig själv är säkert en av de viktigaste kulturförändringarna genom internet – och en av de minst diskuterade.
Ett alternativ som en hel del offentliga personer använder numera är att ha en vanlig profil, som bara används privat och där man inte blir ”vän” med folk till höger och vänster, och en ”sida”, d.v.s. en sådan som band, organisationer, företag m.fl. använder. Där kan man nämligen välja just alternativet ”offentlig person” förutom ”ideell organisation” och allt vad det nu är. Då blir det visserligen en lite mer enkelriktad kommunikation och man går miste om en del av Facebooks själva idé, men om man nu inte är så förtjust i Facebook tror jag det kan vara ett bra alternativ.
Som en del andra har jag fb för att jag ”måste” i yrket.. egentligen avskyr jag de nya, skapade bekräftelsebehoven och beroendet som frodas i flödet. Det man kämpat med att jobba med i sin personlighet ska istället gödas. WTF.
Ett andra konto låter som Dantes tredje cirkel i helvetet.