I går direkt efter matchen diskuterade mina åtta fotbollsgäster ett riksdagsbeslut som om det hade varit en offsidefälla. ”Vem röstade nej?” ”Skrev de om på eftermiddagen? Åh fan. Ren bluff då.” Och så vidare.
Jag tror inte att former för riksdagspolitik har diskuterats på det sättet i Sverige, med det intresset, socialt liksom, på samma sätt som fotboll, sedan lotteririksdagen på sjuttiotalet.
(Tonläget hos många kommentatorer bekymrar mig. Det gör lagen också, åtminstone tror jag det, jag är inte säker på att jag är kompetent att bedöma vilka behov staten Sverige har vad det gäller underrättelsetjänst och försvar. Det är väl där någonstans jag blir bekymrad: Det var värst så många experter det plötsligt fanns på detta rätt komplicerade område. Har de verkligen koll allihop?)
***
Jag hade skämt bort dem med moussaka i miniportionsformar, goda oliver, sju sorters tapas och spanskt vin vid matcherna mot Grekland och Spanien. I går fick de Gorbypiroger. Serverade i originalpåse. Till detta insmugglad fulsprit från Georgien, ett slags grappa, tillverkad av min kompis ex-svärfar. Hahaha.
***
Och sure enough, jag blir uppäten till frukost i kommentarerna till den där krönikan. Jag svarar väldigt tålmodigt. Jag vore kanske roligare om jag tog i lite i stället.
