Vilken njutning att se Christer Sturmark i DN i dag vänligt göra mos av religionshistorikern Paul Linjamaas förvirrade påståenden om ateism. Att det ska behövas! Men med religionen är det ofta som med konservatismen: historien springer förbi, gång på gång. Ibland gäller det alla sorters arbetsrätt, eller alla sorters allmän rösträtt, eller samkönades rättigheter, eller generöst tillåtande av vinstuttag i skolan, eller motstånd mot avskaffandet av dödsstraffet, eller motstånd mot snart sagt alla former av miljöbevarande åtgärder, eller tjänstepension för alla, eller religionsfriheten, eller relationella friheter, eller beskrivningen av planetens tillkomst, eller något annat.
Om man har hamnat på fel sida av historien så ofta som den traditionella religionen och konservatismen har, hur kommer det sig att man ändå insisterar på att stå kvar? Den HÄR gången blir det rätt? Det är rörande naivt.
Men… det låter ju å andra sidan som en exakt beskrivning av socialister, när jag tänker rätt på saken. Slutsatsen kan bara bli en: avgå alla. Utom Christer Sturmark då, han är en strålande skribent som bör uppvärderas.
