Min performanceföreläsning ”Min nästa lever” sätts upp på Lunds stadsteater den 5 december klockan 19.30. Vi räknar med att kunna släppa biljetterna i morgon. Jag återkommer med det.
Föreställningens namn är självklart. Egentligen var det en idé till en boktitel som Svante Weyler kom med för rätt många år sedan. Undertitel till affischen har vi brottats med, och efter att Niklas Orrenius justerat ett avgörande ord kommer det nu att stå: ”En transplantationsmonolog på liv och död, av och med Andreas Ekström”. Elin Eriksson, who else, har gjort affischen och arbetar för fullt med hela den grafiska produktionen. Jakob Rubenson är något så ovanligt som en teknisk producent som kan innehåll precis lika bra som han kan teknik. Snart ska dessutom Eva Westerling få titta på mig under ett genomdrag, och börja peta på armar och ben och ansiktsuttryck och rörelsemönster. Sånt som regissörer gör.
Och mitt i allt detta ser jag själv till att hålla mig kvar i mitt eget grundhantverk: föreläsningens form, det som jag gör varje dag, mina frågor, mitt språk. Jag använder segment från ”Att hitta”, för att de passar, för att jag tycker om dem, för att jag vill. De andra fick råmanuset i morse, jag har skrivit scenanvisningar och planerat musiken och väntar nu på att de utan pardon ska säga som det är. Jag hatar att bli peppad i det här läget. Den enda som räknas nu är att vi försöker göra det lite lite bättre om vi kan.
