”I maktens korridorer på Stadshuset i Kungsbacka prunkar ryktesfloran i dessa dagar.”
Hade jag några ”riktiga” grejer under den här tiden då? Jodå, flera. Bland annat en miniskandal om hur ett stort byggbolag försökt muta naturskyddsföreningen i Kungsbacka – en grej som Ekot sedan toppade med. Men min personliga favorit är en förstasida från Kungsbacka Tidning från den 30 juli 1992. Rubriken:
”BERT KOMMER INTE – men det vill Kungsbackas nydemokrater inte erkänna”
Jag råkade se en annons i Göteborgs-Posten om att Ny demokratis partiledare skulle komma på torgtalarturné till Kungsbacka. Efter Kungsbacka, där i turnéprogrammet, stod det i liten stil: ”Enbart Ian”.
Men lokalavdelningen förstod förstås att det var Bert Karlsson som var det verkliga dragplåstret, och annonserade därför ”Ian & Bert” i båda lokaltidningarna.
En klockren grej. Lokala nydemokrater mörkar att Bert ska utebli, så att de ska kunna locka mer folk. En nydemokrat på nationell nivå bekräftar i telefon: ”Bert är tvungen att göra en utlandsresa”. Kommer inte till Kungsbacka.
Lokalavdelningen framhärdar.
”Jag vill inte att ni publicerar detta. Det skulle vi inte glömma i första taget”, sa den lokala partifunktionären. Fin kille. (Men han gifte sig senare med min gamla klasskamrat, rimligen femton-tjugo år yngre än han, och skrapade fram några millar på Triss i TV4. Så kan det gå.)
Vi körde förstås. Sportchef Jörgen skrockade. Bra grej. Min gode vän Jakob Lundberg, numera frilansande sportjournalist främst för Dagens Nyheter, sommarvickade som typograf och redigerare. Testade flera varianter på rubrik, bestämde sig ganska fort.
Och vad hände? Bert ställde in sin resa, och kom något försenad till Kungsbackamötet ändå, för att kunna ge pressen en knäpp på näsan – en poäng som grundligt togs hem av Ian Wachtmeister.
Jag stod där på torgmötet och åt glass och var helt hög av lycka. Jag hade ju för första gången publicerat en story som direkt påverkade verkligheten.
